Få konstnärer skildrar naturen med sådan passion och insikt som Johan Thunberg. Ända sedan uppväxten i Gästrikland har han fascinerats av att gestalta den natur som finns så nära inpå oss men som så få tar sig tiden att verkligen se. När jag talar med Johan beskriver han sin relation till naturen och att fånga den på bild nästan som en livsuppgift. ”Naturen är en guldgruva att ösa ur rent kompositionsmässigt.” säger Johan.

 

Vad har du för bakgrund? Hur kom konst in i ditt liv från första början?

– Jag föddes i byn Oslättsfors, ett gammalt järnbruk mitt ute i skogen norr om Gävle. Jag blev redan tidigt fascinerad av konst och målade och ritade under hela min uppväxt. Senare i mitt liv fick jag veta att jag hade konst i generna – att det på min mammas sida fanns konstnärer och skulptörer.

 

Intresset fortsatte och Johan lärde sig mycket genom att läsa konstböcker. Som heltidsyrke arbetade Johan då i skogen när han en dag blev inbjuden av konstskolan i Gävle att studera där.

– Jag jobbade i skogen och blev kontaktad av en man som var lärare på konstskolan i Gävle. Han visste att jag målade och höll på med konst och såg till att mina verk visades för de på skolan och ganska snabbt ringde rektorn och bad mig börja på en gång.

 

På Konstskolan i Gävle gick Johan tre år men stannade sedan kvar för att undervisa – först i måleri sedan även i litografi.

 

Kan du minnas några tidiga influenser när du gick på konstskola?

– Influenserna har alltid varit de stora naturmålarna. Bruno Liljefors och Anders Zorn med flera. Jag fördjupade mig i deras tekniker – såg noga på varje penselsträck. Man kan väl säga att jag har dammsugit och studerat deras målningar.

 

 

Du har en lång erfarenhet av att jobba med konst – hur och när bestämde du dig för att det skulle bli ditt yrke?

– Under konstskoletiden utvecklade jag mitt uttryck men sedan behövde jag ju ett jobb för att försörja mig. Då blev jag bildlärare och jobbade som bildlärare i 24 år. Det var väldigt givande för mig – det hade stor påverkan på mitt eget utövande. Men sedan någon gång mellan 80- och 90-talet bestämde jag mig för att ägna mig helt på måleriet.

– Jag kände ”det kanske håller det här” – jag tänkte ”folk vet ju faktiskt vem jag är”. Då var det bara måla på! Sedan dess har jag visat mig här och där och fortsatt göra det jag gör.

 

Under din långa tid som konstnär har du använt dig av många olika tekniker – vilken använder du dig mest av idag?

– Just nu är det akryl och akvarell. Tidigare var det mycket olja. Jag har testat allt, skulptur, keramik, tryck – men allteftersom gick det åt att måleri blev min huvudfokus. Jag slutade med olja på grund av hälsoriskerna. Det är ju ett måleri där man använder farliga medel som terpentin och lacknafta. Så jag tog upp det med en läkare som sa åt mig att sluta med det där genast – och då gjorde jag det.

 

Då tog sig Johan an att överföra det han hade lärt sig från oljemåleriet till akryl. Vitheten i oljetekniken som möjliggör ett alldeles särskilt levande ljus blev en stor uppgift att överföra det till akryl. Detta lyckades Johan med och just ljuset har kommit att bli ett av hans kännetecken.

 

Naturen har ju en fundamental plats i ditt måleri, hur blev det så?

– Att gestalta naturen var för mig det självklara steget att ta i och med att jag föddes i naturen. Jag var redan tidigt väldigt intresserad av hur man kan fånga den storslagenhet som finns i skog och mark. Jag satte mig ner och tittade på naturen och funderade på hur man kunde måla det jag iakttog – hur kan måla vågorna så de ser levande ut?

– Man ser naturen på ett helt annat sätt när man blir äldre och jag tycker måleriet har blivit mer och mer spännande ju äldre jag har blivit. Vissa konstnärer förminskar sitt uttryck när de blir äldre, jag har blivit mer avancerad. Jag har försökt att gå närmare det naturalistiska.

 

Att gestalta naturen är ju en tradition inom svensk konst och kultur som är djupt rotad – hur ser du på det arvet?

– Jadu för mig har det varit helt omedvetet. När jag blir påmind om det känner jag att det är jättetrevligt, men jag är ju född i den traditionen. Jag har ju blivit präglat av den i min uppväxt. Naturen är ju en guldgruva att ösa ur rent kompositionsmässigt.

– Det handlar om att ge sig tid att se på naturen och att vara i naturen. Att dra in bilden man har framför ögonen. Det handlar bara om att ta sig den tiden.

 

 

Din konst har fått mycket uppmärksamhet i USA, vad tror du är anledningen till det?

– Det handlar först och främst om svensk-amerikaner och deras relation till Sverige. Det finns ett stort intresse för den här typen av konst hos de som har anknytning till Sverige. De har bra koll, de tycker om att se motiven och att läsa ortsnamnen. När man har svensk bakgrund men aldrig har varit i Sverige är de här motiven väldigt gripande.

 

Johan har idag mer än 20 utställningar bakom sig i USA på ett flertal muséer och gallerier och har tre målningar permanent hängande på tre olika muséer.

 

Om du skulle ge något särskilt råd till yngre kreatörer som påbörjat sin konstnärliga bana vad skulle det då vara?

– Jag tycker man vara fri i tanken och låta sig präglas av naturen på sitt eget sätt. Att få se och gestalta naturen på sitt sätt. Man måste få måla det man känner själv och få tillåtelse att tolka naturen på sitt eget unika sätt – det är ju det som är konst.

 

 

Vad händer härnäst? Har du några kommande projekt eller idéer som snart kommer få ta form? Har du några fler inplanerade utställningar?

– Just nu skriver jag en bok. Den boken jag gjort sedan tidigare handlade om min uppväxt och mitt förhållningssätt till naturen. Den här boken kommer fokusera mer på min konst och förklara olika tavlors process.

– I augusti ställer jag ut på Sigtuna Kulturgård och i vår gör jag en utställning med enbart akvareller i Söderhamn. Sedan får vi se vad som händer!

 

Johan ställer alltid ut sina verk i sin ateljé på Laxön i Älvkarleby men under augusti kan du se hans verk hos Artportable på Åsögatan i Stockholm.