Konstnärer tycks idag behöva stå för allt från stadsdelsförnyelse till klimatets räddning. Förutom att deras yrke är notoriskt svårt att livnära sig på så förväntas konstnärerna nu även axla ansvaret för att städa upp i klimatkrisen. Måste konstnärer alltid foga sig efter exakt det samtiden vill undrar Sten Nygren.

Det är få som inte skulle skriva under på konstens enormt höga värde för samhället. Men trots detta tjänar konstnärer långt under landets genomsnitt och kämpar i högre grad än resten av befolkningen med psykisk ohälsa.

Rapporten Konstbranschen i Siffror beskriver i detalj de positiva effekterna en konstscen kan ha på en stad. Stadsdelsförnyelse börjar ofta med att konstnärer bosatt sig i en billig stadsdel och gett den ett attraktivt kulturliv. En konstscen stimulerar dels industrier med direkt koppling till konstnäring – färg och materialhandel till exempel, men även indirekt branscher så som arkitektur och design, och i förlängningen hela staden. Nu talas det även om hållbar konst och vilken roll konsten kan spela i omställningen till ett hållbart samhälle.

Källa: Konstnärsnämnden

Men kan man kräva att konstnärer ska – utöver deras andra samhällsnyttor – rätta sin konst efter hållbar utveckling? Att utöver användning av miljövänliga konstmaterial – ett fullt rimligt krav, förvänta sig konst som upplyser och synliggör klimatfrågor samt engagerar lokalsamhället. Ska konsten skapas för att fylla en funktion?

Det råder ingen tvekan om att konsten för med sig många nyttiga effekter i samhället, och det är då inte allt för långsökt att önska sig att några av dessa nyttjas i klimat-arbetets tjänst. För självklart bör alla som kan dra sitt strå till stacken och förhoppningsvis bidra till att förmildra vår situation.

Givetvis är det bra om konst upplyser oss om de svåra utmaningarna vi står inför, och givetvis är det bra om konst skapas med så miljövänliga material som möjligt. Men det är också något som klingar falskt när konst likställs med den nytta den ger upphov till, och det kan också tyckas lite magstarkt att säga åt konstnärerna vilken konst de ska skapa. Det är inte nog att de lever fattigare och med mer psykisk ohälsa än resten av oss, de ska också helst göra precis den konsten vi vill.

Risken finns även att vi tappar bort oss bland begreppen. Den effekt som konst kan ha för att stoppa klimatet är i slutändan antagligen begränsad. Det kan komma Greta Thunbergs som förändrar en hel kontinents dialog, men de är sällsynta. Förväntas sådana resultat kan hållbarhetsbegreppet komma att handla om helt fel saker för konsten.

Brittiska tidningen The Guardian har just meddelat att man numera endast använder termer som klimatkris, -katastrof, och -haveri, samt global upphettning snarare än uppvärmning, och många publikationer följer i deras spår. De menar att frasen klimatförändring är på tok för mild för att beskriva den annalkande katastrof för mänskligheten forskarna är eniga om att det rör sig om. Medierapporteringen träder med detta in i en ny fas där man försöker tala klarspråk om läget.

Så låt oss inte blanda ihop begreppen. Planeten är inte bortom räddning men den kommer nog tyvärr inte räddas av vår konst. Att förvänta sig att ett geologiskt skifte i planetens klimathistoria kan och ska stoppas av våra konstnärer är inte rättvist eller rimligt. Om något så är det inte konsten som ska rädda oss, utan vi som ska kämpa för att rädda konsten.

Verkligt hållbar konst, den som kan pågå under obegränsad tid och inte tar från kommande generationer, är ärlig konst, dina vänners konst. Skit i tygkassen. Köp ett konstverk från någon du känner eller beundrar istället. Det kommer att på riktigt stödja lokal konst, glädja dig längre än ett nytt kök, och är i längden ett av det klimatsmartaste köpet du kan göra.