Bengt Löfgren får oss att ställa frågan: Vad var det som hände? Fotografierna och filmerna som speglar inlandets ensamhet och alienation har under Corona-året 2020 fått en ny skrämmande betydelse.

En ständig strävan efter att hitta gråskalorna i svärtan; det har följt med Bengt Löfgren under nästan tre decenniers fotograferande och filmande. Bengt rönte stor framgång med de uppmärksammade filmerna om svenska tonårsflickan Marilyn som rymde till IS 2015 med sin pojkvän. Det utmynnade i såväl Kristallen som första pris i Prix Europa. Vid sidan av karriären som dokumentärfotograf åtar han sig frilansuppdrag för bland andra Uppdrag Granskning och Dokument Inifrån.

Just nu arbetar han med en långfilmsdokumentär om skriftställaren Jan Myrdal tillsammans med kollegan Bo Sjökvist. Bengt arbetar även sedan 2019 med en kombinerad film och fotoutställning på temat Sveriges inland. Utifrån Marit Kaplas Augustvinnande roman Osebol, från 2019, letar Bengt motiv och karaktärer som ska utmynna i såväl en film som fotoutställning.

– Jag har länge tänkt göra något större om inlandet och landsbygden, och det har alltid funnits material i min mapp. Det kan vara bensinstationer, en stuga eller någon mänsklig företeelse som får mig att tvärbromsa med bilen. Känslan är alltid att det här kommer bli bra på bild, och det blir det oftast.

Se fler fotografier av Bengt Löfgren

I Bengt Löfgrens bildvärld skildras det lugna tempo som återfinns utanför storstäderna. Hans möten handlar mycket om närvaro och om att bli ett öra för de som kanske annars inte kommer till tals.

– Människor kan tala om precis vad som helst. Det enda som krävs är att man lyssnar. Efter en eller oftast flera koppar kaffe händer det att jag ber att få ta ett porträtt eller gå lite husesyn på deras tomt. Det bästa betyget jag kan få efter en stunds fotograferande eller filmande är när de säger att de inte märkt att jag jobbat. Att jag liksom är osynlig.

– I mitt fotograferande försöker jag alltid vara ärlig och luta mig mot självupplevda teman och platser från min uppväxttid. Igenkänning är viktigt, anser Bengt. Det kvittar om betraktaren är från Norrland eller Skåne. Det är de gemensamma beröringspunkterna jag söker i mina bilder. Bilder som ger alla en magkänsla som är svår att beskriva.

Se fler fotografier av Bengt Löfgren

Idag blickar Bengt allt mer mot stillbildsfotograferandet. Bengts bildrepertoar kan först te sig ganska bred. Den spänner ifrån porträtt, konserter och landskap till resemotiv jorden runt. Ändå eftersträvar han alltid en gemensam nämnare. Närvaron. Bengt berättar att han är väldigt kräsen.

– Jag kan komma hem från en resa eller ett evenemang med enbart ett dussin bilder. Ibland blir det inga bilder alls som når ända in i mål. På konserter brukar jag vänta till de allra sista låtarna då artisten hunnit visat sitt kroppsspråk, blivit varm och hittat sin närvaro med publiken. Då är det egentligen bara att sikta och trycka av.

Bengt ser ofta sina yngre kollegor “spraya” exponeringar.

– Jag kommer från den analoga perioden då ett bildspann bestod av 24 eller 36 exponeringar. Hade du inte lyckats fånga känslan eller upplevelsen så var det bara att acceptera och dra lärdom av det. Det har hjälpt till att vässa blicken och förbättra min känsla för närvaro. Jag tror fullt och fast att det är vad som avspeglas i en bra bild.

– Jag avser att lägga mer tid på fotograferandet och göra fler fotoutställningar. 2020 blev helt inställt på grund av pandemin, men dessförinnan har jag hunnit ställa ut på ett flertal platser.

Sedan ett par år tillbaka är Bengt knuten till en gallerist i Skåne, Galleri Fågel, där flera av hans bilder finns i en on-line shop.

– Jag blev kontaktad av galleristen efter att han hittat mig på Instagram. Det är otroligt vad de sociala medierna betyder idag.

Den brittiska tidningen The Guardian rapporterade nyligen om att målningar av Edward Hopper är populärare än någonsin – att år 2020 är alla människor en Edward Hopper-målning. Bengt som är skolad bildkonstnär i botten är också en stor anhängare av Edward Hoppers bildvärld. Likheterna i uttrycken härstammar sannolikt från den ständigt sökande blicken – som letar efter stillhet och mellanrum.

I många fall återvänder Bengt och fotar ett och samma motiv. Ett väderomslag, ett igenbommat fönster eller röken från skorstenen, i vad som annars skulle tas för ett ödehus, gör all skillnad i bilden.

– Ljuset är otroligt viktigt. Det är oftast ingen mening att fota mitt på dagen i solsken. Ett plötsligt snöfall eller riktigt skitväder kan förändra allt. Lite som när man fiskar, man vet var fiskarna står, men man måste välja sina tillfällen och lära sig veta när de tar.

– Bland projekt jag jobbar på nu ingår gamla idrottsplatser. En tillbakablick och ett sökande efter det ideella som jag tycker försvunnit nästan helt i dagens samhälle. Gemenskapen och den glädje det skänker att uträtta saker tillsammans är något jag försöker återkomma till i mina bilder. När det inte finns folk som ställer upp längre då förfaller allting, dör och stannar upp. Jag blickar tillbaka till tiden då samhället genomsyrades av solidaritet och folk ställde upp ideellt utan tanke på ersättning.

– Mina bilder ska få en att känna att här har det varit något. Så kan var och en ställa sig frågan: Varför är det ingenting där nu?

Likt Edward Hoppers måleri får Bengt Löfgrens fotografier betraktaren att känna flera saker på samma gång. Flera lager i en och samma bild drar oss mellan sorg och lycka – mellan hopp och förtvivlan. Bengt Löfgrens fotografier är berättelser om psykisk och fysisk alienation. Kanske berättar de om en inre längtan till den verkliga sanningen om att varje människa är ensam i universum.

Bengt Löfgren är mycket noga med att hans “printar” håller högsta konstnärliga kvalitet och att upplagorna är begränsade, signerade och har äkthetsintyg. Se fler verk och kontakta Bengt Löfgren direkt